Teater är roligt. Teater väcker känslor. Teater hjälper en att ge form åt tankar och känslor. Teater öppnar nya världar.
Det finns en massa orsaker att gå på teater redan när man är barn. När allt kommer omkring är det faktiskt också en rättighet som till och med FN:s konvention om barnets rättigheter lyfter fram.
– Varje barn har rätt till kulturupplevelser. Vi jobbar för att det ska vara möjligt.
Det säger skådespelaren Matti Raita som tog över som teaterchef vid Unga Teatern i början av januari år 2023.
På Unga teatern tas teaterproduktion för barn och unga på stort allvar. Varje dag jobbar man för att erbjuda högklassiga, relevanta och tilltalande kulturupplevelser för denna viktiga målgrupp.
– Vi har lyckats när vi ser barnen komma ur ut teatersalongen, röda om kinderna, bubblande av iver att få berätta om sin upplevelse, säger Camilla Hägglund som jobbar med ekonomi och administration på Unga Teatern.
Unga Teatern, eller Skolteatern som den hette då, grundades år 1960 vilket gör den till landets äldsta barn- och ungdomsteater. I dag är teatern en väletablerad institution med en egen scen på Lillklobb där man uppför både svensk- och finskspråkiga pjäser.
Teatern jobbar på ett brett fält för att nå sin målgrupp. Det är ett ansvarsfullt uppdrag att erbjuda konstupplevelser för barn och unga. Den största målgruppen är skolklasser och grupper.
– Barn väljer inte själva vilken pjäs de ser. Valet görs av lärare och föräldrar och andra vuxna. Därför har vi ett stort ansvar att se till att innehållet är relevant för vår publik. Vi vill ju att de kommer tillbaka, säger Matti Raita.
Teaterhusets mål är att stödja konstfostran för barn och unga.
– Vi fostrar morgondagens teaterpublik, konstaterar Raita.
Därför jobbar teatern också mycket med publikarbete tillsammans med daghem och skolor. Det kan handla om att erbjuda verkstäder och material som lärare och pedagoger kan använda sig av i sin undervisning. Genom att göra både för- och efterarbete i samband med en föreställning ger man publiken möjlighet att förbereda sig och i bästa fall fördjupa teaterupplevelsen. Det kan handla om att diskutera pjäsens tema, hitta kopplingar till personliga upplevelser eller aktuell samhällsdiskussion. På det sättet utvecklas också det egna tänkandet och tolkandet. Om en pjäs behandlar svåra saker kan en diskussion kring den hjälpa till att öppna upp temat. På det sättet kan också teatern erbjuda ett sätt att behandla svåra eller känsliga saker.
– Vi tänker ofta på den pedagogiska aspekten i föreställningarna men konst som självändamål behöver också få finnas, säger Raita.
Unga Teatern sätter upp två till tre egna pjäser per år på hemmascenen i Lillklobb som är inhyst i en ombyggd ladugård. Där ger man föreställningar för grupper på vardagar och håller öppna föreställningar under helger. Ibland varvas de egna föreställningarna med gästspel och samproduktioner med andra teatrar. Dessutom turnerar teatern i skolor och daghem runt om i landet. Ett besök på teatern, som faktiskt är byggd särskilt med tanke på sin unga publik, ger ofta ytterligare en dimension till teaterupplevelsen.
– För en del är det kanske den första gången man sitter i en riktig teatersalong och det kan vara en ganska spännande upplevelse, säger Camilla Hägglund.
Kontakten till publiken är viktig, inte minst för att publiken är så bred och mångsidig, särskilt då det gäller hela skolklasser och barn och unga i olika åldersgrupper.
– Vi vill också erbjuda barn med specialbehov samma möjligheter att få ta del av konsten. Det är inte mer än rättvist, säger Raita.
Att sätta upp kvalitativa pjäser och göra ett betydande publikarbete kräver naturligtvis resurser. Unga teaterns grundfinansiering tryggas av staten och Esbo stad. Bidrag från stiftelser och fonder är viktiga för att upprätthålla kvaliteten.
– Vi vill inte förminska vår publik utan utmana den. Om det börjar smaka ”heimlaga” är det inte så bra, säger Raita.
Också Sparbanksstiftelsen Esbo-Grankulla har regelbundet bidragit till teaterverksamheten. Camilla Hägglund kan konstatera att bidragen från sparbanksstiftelsen har ökat betydligt under årens lopp. En stor del av pengarna har gått till publikarbete, materialanskaffning och till olika föreställningar.
– Varenda cent är välinvesterade pengar. Det gläder mig när jag ser finansiärer som förstår det, säger Raita.
Hägglund tillägger att biljettpriserna dessutom ligger på en lägre nivå än hos de stora vuxenteatrarna. Det är en nödvändighet för att skolor och andra grupper ska ha en möjlighet att komma.
Hägglund och Raita är också glada över att föräldraföreningar, skolor och daghem kan få bidrag för att besöka deras teater eftersom också skjutsarna kan innebära stora kostnader. Allt handlar ändå inte om pengar. Efter pandemin har det krävts en hel del jobb för att locka teaterpubliken tillbaka till salongerna.
– Vardagen är inte lätt för lärarna i dag och det behövs lite extra energi för att utöver allt annat orka genomföra en teaterresa.
Också i skolor och daghem gäller det att hitta tillbaka till rutinerna där till exempel just teaterföreställningar ingår.
– Under pandemin levde vi igenom den största krisen någonsin för finländsk teater. Nu måste vi blicka framåt, säger Raita som ser fram emot att hitta nya sätt att utveckla teatern.
Han hoppas kunna göra Lillklobb till en familjeoas med lekpark och program som lockar Esbofamiljerna att spendera sina veckoslut i teatervärlden.