Sparbanksstiftelsen Esbo-Grankulla är i dag en betydande finansiär inom idrott, kultur och föreningsliv i Esbo och Grankulla. Men det kunde ha gått annorlunda. När Sparbanksstiftelsen Esbo-Grankulla grundades för trettio år sedan hade den inga pengar att dela ut. I dag rör sig den årliga utdelningen i miljonklassen.
I ett lokalsamhälle där svenskans ställning vacklat redan i årtionden har Sparbanksstiftelsen Esbo-Grankulla fungerat som stöttepelare och bidragit till att också svenskspråkiga barn och unga har kunnat utöva fritidsintressen på sitt modersmål. Sparbanksstiftelsen Esbo-Grankulla har funnits i trettio år men historien bakom stiftelsen går långt tillbaka i tiden.
Stiftelsen har sitt ursprung i Esbo Sparbank som i sin tur har nästan 150-åriga rötter. Esbo Sparbank gick senare ihop med Helsingfors Sparbank. Ingendera finns kvar i dag men de utgjorde grunden för det som i dag är aktiebolaget Aktia Bank. De lade också grunden till Sparbanksstiftelsen Esbo-Grankulla.
Det här är historien om hur tillgångarna från den ursprungliga sparbanken i Esbo övergick till en självständig stiftelse som förvaltat dem med god hand. Dessa tillgångar har i årtionden spridit ringar på vattnet till nytta för invånarna i Esbo och Grankulla.
Esbo Sparbank grundas
För 150 år sedan var Esbo en utpräglad landsortssocken. Fattigdomen var utbredd. Esboborna levde på jord- och skogsbruk, jakt och fiske. Självhushållning och byteshandel var betydande. Den ryska rubeln hade år 1860 ersatts av den egna valutan, mark och penni, men det var sällsynt att folk hade tillgångar i form av reda pengar. De slantar som fanns förvarades i hemmen.
Vid den här tiden, närmare bestämt i juli 1874, samlades kommunalstämman i Esbo för att dryfta hur man kunde hjälpa den arbetande befolkningen att spara och låna pengar så att de fick möjlighet att köpa egen odlingsmark och klara sig bättre ekonomiskt. Idén var att grunda en bank, rättare sagt en sparbank, för sådana fanns vid den tiden inte i Esbotrakten. I Åbo hade det funnits en sparbank redan i över femtio år och i Helsingfors nästan lika länge. Också i andra städer och på landsbygden började det grundas sparbanker. Vid det laget hade också andra banker börjat etablera sig i landet.
Till skillnad från de övriga bankerna hade sparbankerna en tydlig social ideologi som gick ut på att främja välståndet för den hårt arbetande befolkningen. Sparbankerna bidrog också till samhället genom att donera sitt överskott till olika välgörande ändamål, som barnhem, folkskolor, folkbibliotek och arbetarbostäder.
Sparbankerna betonade förutom individuell välfärd också det lokala samhällets välfärd. Det var apotekaren och senare industrirådet och bergsrådet Johan Julin som hämtat sparbanksideologin till Finland.
Enligt stiftelseurkunderna skulle sparbankerna i första hand rikta sig till ”de obesuttna, tjänste- och arbetsfolk och omyndiga barn” som därigenom kunde hjälpas till förvärvandet av ”den egna torvan” och en tryggare utkomst. Sparbanken skulle drivas utan egenintresse men erbjuda säker deponering och dessutom ränta på pengarna.
På de flesta orter hade sparbankerna grundats av privatpersoner men i Esbo var det kommunalstämman, socknens högsta beslutande organ, som tog initiativ till att grunda den första banken.
Den 14 september 1875 inledde Esbo Sparbank sin verksamhet då den första kunden, hushållerskan Charlotta Ekström, öppnade ett sparkonto och satte in 600 mark på kontot. Varifrån denna betydande summa kom förtäljer inte historien.
Landsbygdsorterna Esbo och Grankulla
När sparbanken i Esbo grundades var Esbo en glest befolkad socken med några tusen invånare. Grankulla var en del av landsbygden i Esbo och bestod till stor del av ödemark och några enstaka torp. Under början av 1900-talet ökade invånarantalet både i Esbo och i Grankulla, delvis på grund av att järnvägen mellan Helsingfors och Åbo färdigställdes. Tågtrafiken längs kustbanan gjorde det lättare för huvudstadens småborgare att bosätta sig ute på landsbygden i Alberga, Kilo, Grankulla och andra platser i närheten av den nya järnvägslinjen.
Vid Gallträsk byggdes sommarvillor och år 1906 grundades bolaget AB Grankulla, vars uppgift var att köpa upp mark och stycka upp den i villatomter. De första befolkningsuppgifterna om Grankulla härstammar från 1917, då det fanns 1 647 invånare på orten. Grankulla lösgjorde sig då från Esbo och blev en självständig köping 1920. År 1972 fick Grankulla stadsrättigheter.
Ännu på 1960-talet var majoriteten av Grankullaborna svenskspråkiga. I dag är invånarantalet drygt 10 000 personer medan andelen svenskspråkiga är drygt 30 procent.
I absoluta tal har antalet svenskspråkiga både i Esbo och Grankulla rört sig på ungefär samma nivå de senaste tjugo åren. I Esbo är antalet svenskspråkiga kring 20 000 och i Grankulla är motsvarande siffra cirka 3 200. Av den totala befolkningen minskar andelen svenskspråkiga i bägge städer.
Bankens första decennier
Esbo Sparbank grundades för nästan 150 år sedan. I början var banken öppen tre timmar per månad och fungerade i olika hus i kyrkbyn eller i privata hem. Banken var till en början inte någon stor succé. Den största orsaken till det var att folk i gemen helt enkelt inte hade några pengar. Misstänksamheten mot den modernitet som bankverksamheten innebar var också utbredd. Många var skeptiska till att lämna ifrån sig sina surt förvärvade pengar – trots löftet om ränta på depositionen. Räntan på deponerade medel var i början 4 procent och steg år 1901 till 5 procent.
Banken var en del av samhällsutvecklingen som ledde till bättre levnadsförhållanden. Esbo hade fått sin första folkskola i Lagstad år 1873. På landsbygden i Esbo var det främst böndernas och i någon mån hantverkarnas barn som hade möjlighet att gå i folkskola. De allra fattigaste barnen fick inhämta läs- och skrivkunskap genom kyrkan och senare också genom ambulerande småskolor.
När bankverksamheten inleddes fanns det en grundfond på drygt 1 000 mark som intresserade Esbobor lagt in som grundplåt. I senare daterade dokument framgår att grundfonden utgjordes av 2 000 mark.
Invånarantal i Esbo (vilket inkluderar Grankulla fram till 1940)
| År | Invånare | Andel svenskspråkiga |
| 1880 | 4 800 | 79 % |
| 1900 | 5 900 | 75 % |
| 1920 | 8 500 | 70 % |
| 1940 | 11 700 | 56 % |
| 1960 | 56 600 | 24 % |
| 1980 | 134 000 | 13 % |
| 2000 | 213 000 | 9 % |
| 2020 | 290 000 | 7 % |
Invånarantal i Grankulla
| År | Invånare | Andel svenskspråkiga |
| 1960 | 2 600 | 55 % |
| 1980 | 7 200 | 45 % |
| 2000 | 8 500 | 39 % |
| 2020 | 10 200 | 32 % |
Banken sköttes som frivilligjobb
Bankens första styrelseordförande var Emil Lönnberg från Glims. Arbetet för banken utfördes till en början som ett oavlönat förtroendeuppdrag. Det var i hög grad bankens styrelseordförande som skötte arbetet. Emil Lönnberg undertecknade bankens första redovisning men i övrigt verkar skriftliga dokument från den tiden vara spårlöst försvunna.
Emil Lönnberg var en ansedd man i Esbo. Han satt också med i kommunalstämman och arbetade bland annat som länsman vid socknens polismyndighet. Tillsammans med sin bror Johan grundade han också den frivilliga brandkåren Esbo FBK.
Sparbanksverksamheten var alltså till en början en del av samhällsbygget och byggde huvudsakligen på en tanke om välgörenhet. Först tjugotre år efter att bankverksamheten inletts bestämdes att styrelseordföranden skulle erhålla ett årligt arvode om 60 mark. Revisorerna skulle få ett arvode om 10 mark och styrelsemedlemmarna ett mötesarvode om 3 mark per sammanträde. Från och med år 1902 fick banken en anställd kassör. Med tiden ändrades titeln, först till kamrer och senare till verkställande direktör. Vid sekelskiftet hade banken övergått till att hålla sitt kontor, som då låg i Villa Käld i Prästgårdsbacken i Esbo centrum, öppet varje vardag.
Samhällsutveckling och eget kontor
Under inbördeskriget upplevde många sparbanker, särskilt i städerna, att kunderna tömde sina konton för att få pengar till mat. Lika illa torde det inte ha varit ställt för Esboborna och Esbo Sparbank. Självhushållningen på landsbygden gjorde att det inte rådde någon akut brist på mat. Eftersom Esbo på den tiden främst var en jordbruksbygd fanns det tvärtom många som kunde göra sig en slant på de höga matpriserna. I början av 1920-talet inträdde en högkonjunktur som resulterade i många nya byggprojekt, samhällsutveckling och nya arbetsmöjligheter. Högkonjunkturen var däremot inte långvarig. Ekonomin i hela västvärlden var krisdrabbad och det märktes här hemma i form av stigande inflation och arbetslöshet.
En ljuspunkt för Esbo Sparbank var ändå att banken år 1935 fick sitt första egna hus då Villa Karlshem söder om Kannbrobacken i nuvarande Esbo centrum införskaffades. Karlshem ansågs på den tiden ha det bästa tänkbara läget i närheten av service, hälsovård, busstrafik och järnväg. Astrid Lindström tog över som kamrer. Hon skulle komma att tjäna Esbo Sparbank i hela 44 år, varav den största delen som direktör.
Under 1930-talet byggdes Jorvasvägen, eller den väg som i dag heter Västerleden och som löper genom Kyrkslätt och Esbo, över Drumsö och in till Helsingfors. Nya stadsdelar som Gäddvik och Westend byggdes ut. Esbo Sparbanks omsättning tredubblades på tio år, även om orsaken delvis hade att göra med den ökade inflationen.
Katastrofstämning och sedelklippning
När andra världskriget och strax därefter också vinterkriget bröt ut, blev det panikstämning också i bankvärlden. Folket köade för att ta ut sina besparingar och förvarade dem hellre hemma i madrassen än på banken. Med upplevelserna från inbördeskriget i färskt minne införde en del banker begränsningar i uttagsrätten. Efter kriget skulle ändå de som hade sina pengar hemma i byrålådan snart få ångra sig bittert.
Utan förvarning fattade statsmakten nämligen beslut om sedelklippning i slutet av år 1945. Tanken var att myndigheterna på så sätt skulle stävja inflationen och komma åt tillgångar som hemlighållits från beskattningen eller förts utomlands. De största sedlarna, de med valörerna 500, 1 000 och 5 000 mark, klipptes itu och förlorade halva sitt värde över en natt. Den vänstra halvan kunde användas som betalningsmedel till hälften av sitt värde och den högra halvan fungerade som kvitto på det statliga ”tvångslånet”. På tvångslånet betalades två procent i ränta och lånet betalades tillbaka 1949. Men eftersom inflationen vid den här tiden var omkring tjugo procent per år blev tvångslånet förlustbringande för alla som drabbats.
I förväg hade det ryktats om att något var i görningen och den välinformerade kunde kanske ana vad som var på gång men för de flesta kom sedelklippningen som en total överraskning.
De stora sedlar som inte var klippta förlorade hela sitt värde eftersom man bytte ut alla gamla sedlar mot nya. Det innebar att de som förvarat sina pengar hemma i madrassen kände sig lurade. Sedelklippningen gällde endast kontanter så de som hade sina tillgångar på banken drabbades inte.
Banken överlevde sålunda krigsår, samhällsreformer och bättre och sämre ekonomiska tider. Den klarade sig genom de första decennierna av urbanisering och ett kraftigt växande Esbo.
Krigen förde med sig enorma förluster i människoliv, sönderslagna byar och städer och ett kolossalt krigsskadestånd att betala till Sovjetunionen. Finländarna samlade sina krafter, byggde upp det egna landet och betalade dessutom av krigsskadeståndet inom loppet av åtta år.
Fusion med Helsingfors Sparbank
Esbo Sparbank anpassade sig till nya tider och nya möjligheter och år 1970 öppnades ett filialkontor i Köklax. Fem år senare firades bankens hundraårsjubileum med att flytta in i ett splitternytt ämbetshus i Esbo centrum. Kort därefter var det slut på den självständiga eran. År 1979 fusionerades Esbo Sparbank med Helsingfors Sparbank. Vid det laget hade också Kyrkslätt sparbank och Sparbanken Torkel (grundad 1846 i Viborg) fusionerats med Helsingfors Sparbank.
Helsingfors Sparbank lät bygga en fastighet med bankkontor i centrum av Grankulla i början av 1960-talet. År 2001 flyttade banken, som då hade bytt namn till Aktia, till det då nybyggda köpcentret Grani. Senare flyttade Aktia till andra sidan av Tunnelvägen till en nybyggd fastighet. Där verkade Aktia tills kontoret i Grankulla slogs ihop med Hagalundskontoret år 2021. Kontoret i Hagalund är i dag det enda av Aktias serviceställen som finns kvar i Esbo.
Bankkrisen knackar på dörren
Under 1980-talet snurrade hjulen allt snabbare tills landets ekonomi slutligen överhettades och det började gå allt sämre för både företagen och bankerna. Avregleringen inom bankvärlden hade fört med sig att lånetak och ränteregleringar försvann men samtidigt ökade konkurrensen och utländska banker etablerade sig. Det grundades också placeringsbolag och allt fler vågade sig på att köpa på kredit. Bankerna erbjöd frikostigt lån till alla som var intresserade. Särskilt Sparbankernas Central-Aktie-Bank, SCAB, spekulerade vågat, vann först stort men drabbades sedan av kreditförluster i miljardklass.
När ekonomin överhettades gick det inte längre att fortsätta som förut. Bankerna hade levt en relativt bekväm tillvaro utan större krav på effektivitet men när högkonjunkturen plötsligt tog slut blev läget ett annat. Det fanns ett klart tryck att gå samman för att ha chans att överleva och en stor del av sparbankerna fusionerades. Också Helsingfors Sparbank förhandlade om långtgående samarbeten eller fusioner med andra sparbanker och med Ålandsbanken.
Det var turbulenta tider i bankvärlden. Börskurserna föll, företag gick i konkurs. Bankpersonalen strejkade och kontoren var stängda en månad i början av år 1990. Bankkrisen var ett faktum. Sparbankerna, som var huvudägare i SCAB, drabbades hårt. För Helsingfors Sparbank innebar SCAB:s enorma förluster en nota på över 70 miljoner mark. Helsingfors Sparbank blev tvungen att stänga kontor och kraftigt minska antalet anställda.
Sparbanken Aktia föds
I mars år 1991 undertecknades ett fusionsavtal mellan Helsingfors Sparbank och sju andra sparbanker, närmare bestämt sparbankerna i Hangö, Bromarv, Tenala, Karis-Pojo, Ingå, Sjundeå och Sibbo. Utgångspunkten var att de enskilda bankerna även framledes skulle fortsätta sin bankverksamhet på ett sätt som inte innebar några större förändringar för kunderna.
Ett gemensamt nytt namn skulle banken ändå få och att enas om det var inte helt lätt. Det var slutligen Monica Flinck, som var direktör för marknadsföringen på Helsingfors Sparbank, som kläckte det nya namnet Aktia. Ordet akti kommer från grekiskan och betyder kust. En fördel med namnet var att det fungerade utmärkt på båda inhemska språken.
I oktober samma år öppnade den nya sparbanken Aktia sina dörrar för kunderna. Början var knagglig och bankvärlden var fortfarande i gungning.
SCAB drevs i praktiken i konkurs och Finlands Bank blev tvungen att överta den hösten 1991. Sparbanksförbundet förespråkade att alla sparbanker skulle gå samman för att bilda Sparbanken i Finland men Aktia avböjde, vilket senare skulle visa sig vara klokt. I oktober 1993 såldes nämligen Sparbanken i Finland till konkurrenterna Andelsbanksgruppen, Postbanken, Föreningsbanken i Finland och KOP. Däremot fusionerades Sparbanken i Borgå och Vasa Sparbank med den nygrundade Aktia i november 1992.
Den finska marken devalverades två gånger inom loppet av 14 månader. Den nya banken tampades med stora förluster. Aktia beviljades statligt stöd men framtiden för banken var ändå mycket osäker. Åtgärder man tog till var att stänga kontor, säga upp personal och bolagisera de värdefulla fastigheterna i Forumkvarteret i centrum av Helsingfors.
Aktias vd Göran Grönroos såg allvarligt på situationen. I ett meddelande riktat till bankernas region- och lokalstyrelser kommenterade han krisen så här:
”Att Aktia står inför en rad problem är uppenbart. Det handlar ju helt enkelt om hela Aktias existens som en självständig enhet.”
Grönroos förespråkade att banken borde övergå till aktiebolag så snabbt som möjligt för att ha en chans att skapa ett så stort aktiekapital som möjligt. Förlusterna tärde nämligen ständigt på reservfonden som skulle utgöra grunden för aktiekapitalet. En lagändring gjorde det möjligt att konvertera banken till ett sparbanksaktiebolag. Förberedelserna skedde i rask takt och den 13 februari 1993 beslöt så bankens principaler att Aktia skulle bli ett sparbanksaktiebolag. Det är då som sparbanksstiftelsernas egentliga historia börjar.